Tacksamhetssyndromet som drabbar en telefonundersökare;

- Vet du hur mycket klockan är? Har du inget liv eller?
- Eh... då åtkerkommer jag, tack.

- Hörredu, vi har faktiskt N-I-X, och vi vill inte ha några jävla samtal!
- Okej, men NIX gäller bara för försäljare och vi är ett undersökningsföretag...
- Du, det ger jag blanka fan i.
- Okej, då ska jag inte ringa igen, förlåt för att jag ringde och störde, tack hejhej.

- Att ni alltid ska ringa mitt-i-maten! Stryk oss från listan!
- Okej, man tackar så hjärtligt, hej.

- Hej, Stina heter jag och ringer från Ma...
- *klick*
- Tack, tack.

Jons kompis; Första året jag var på festival så packade jag med allt möjligt skit, schampo, balsam och massor av ombyte. Så onödigt egentligen, vem fan bryr sig om att duscha och byta kläder?

Jag; Ehh, nä precis.

Vågade liksom inte berätta att jag höll på att bryta ihop efter dag ett utan dusch. Det gick så långt att jag beklagade mig för random thailändare efter en av mina ensamma toalettjakter. Hon gav mig sitt nummer och sa att hon kanske kunde bjuda på mat och att jag fick komma dit och duscha om jag ville. 
Jag ringde aldrig upp.

Tog med alldeles för mycket. Tre par jeans trots att det var äckligt varmt varje dag och aldrig under 25 grader. Dock kunde jag ju inte förutse hur pass bra väder det faktiskt skulle bli, jag är som en scout när det gäller kläder, "alltid redo", antar att det är någonting som följer med uppväxten i Jämtland. Man tar liksom för givet att det SKA regna, eller SKA vara kallt.

Blev inte så många bilder, mest bilder på campingen och festivalområdet. Skyller på att jag umgicks med folk vars uppfattning om kameror är att "de förstör stunden", snarare än att jag inte pallade att gå omkring med kameran hela dagarna...





Precis när jag och Bellan skulle dra vidare, såg jag en brud som gick igenom soporna. Jag undrade vad hon skulle  hitta av värde i misären? Hittade hon en nerspydd tröja och tänkte "Detta är ju min storlek, efter en tvätt så blir den som ny"?