I måndags rullade jag in med tåget på Järpens station. Tillbaka efter sexton dagars exil, eller vad som kändes som två månader.

Tågbiljetten vad dyr, men vad gör man inte för att resa med lyx? SJ-tetror med vatten, härligt hård madrass och främmande sovsällskap är ju aldrig fel.

Det var okristligt tidigt och nästan rofyllt att rulla hem sitt liv en julimorgon i en sovande by.

There's no place like home.